Dagens Arena har redan varit snabba med att uttrycka förhoppningar att denna tydliga seger för den rödgröna alliansen i Norge skulle kunna vara ett uttryck för en våg av förändring. Det kanske det är – och jag tror verkligen att många i Norge OCKSÅ röstat på Jens Stoltenbergs parti för att de i sammanhanget framstår som tydligt regeringsdugliga. Skickliga på jobbet helt enkelt.
VG.s valanalys
Men hittills har jag inte sett någon som noterat att för andra gången i rad så var det borgerliga rösterna större än de Rödgröna. Venstre kom under spärrgränsen och sitter med två lokala mandat.. De har sådär 50 000 på stortingsplats och det är skyhögt mer än de andra partierna. Resten fixades av ett valsystem som straffar storstäder.
Nå, valsystem är ofta orättvisa och det är inte min poäng här. Utan att man skall vara försiktig med att dra för långa växlar på denna seger. Den långsiktiga trenden är snarare att Norge blir allt konservativare och mer populist-intresserat. Høyre och Frp tillsammans kom över 40 procent.
Det tragikomiska är väl att hade inte Lars Sponheim som Venstres ledare varit så tydlig med att inte kunna tänka sig regera med Frp så hade han nog inte straffats så hårt av frustrerade Borgerliga väljare. Då hade de fått de där 3 – 4 000 väljarna till och då hade en möjlig Borgerlig regering suttit i Norge om ett slag, och den hade rimligen varit en regering med Frp.
Så Lars Sponheim lyckades hindra Frps deltagande i regeringen. Men det var ett högt pris han fick betala och idag så är han inte längre Venstre ledare.
Igår skrev tidningarna om honom som potentiell Finansminister och idag har han lämnat politiken.
Min egen slutsats? Ja, kompetens och professionalism betalar sig. Arbeiderpartiets med Stoltenberg har tydligt hållit ihop regeringen, de har uppträtt någorlunda kompetent såvitt jag kan se. Allians syskonen SV och Sp tror jag inte givet samma intryck helt och hållet utan de har tappat respektive legat kvar.
Det påminner inte så lite om det svenska läget, förutom att här är det en borgerlig allians med ett gäng så åtminstone ger intryck av att kunna jobbet i centrum och en opposition som är rätt suddig.
Den stora skillnaden är denna hydra som heter Framstegspartiet med sin obehagliga agenda av ekonomiskt lättsinne parat med den där obehagliga rasismen som kläs i någon form av osund nationalism. Nästan var fjärde norrman röstar på dem. Många kristna. Kr Folkparti var uppe på 15 procent för ett drygt decennium sen. Kanske beror det på ledarskap? Men det kan också vara ett uttryck för en starkare polarisering i Norge. Man kan tycka vad man vill om Kr Fp – inte är det min tekopp direkt. Men att det finns starka humanistiska värderingar är det ingen tvekan om.
Frp är inte ett parti som man förknippar med humanism direkt. Huuuh. Så min konklusion av det här Norska valet är att det visserligen är uppiggande med att det betalar sig att vara generös och professionell i politiken (åtminstone proffsig, det generösa är mera något som jag anar i deras förmåga att hålla ihop en koalition) men att rösterna inom det borgerliga som talar för viktiga framtidsfrågor och det humanistiska har förlorat enormt till egennyttan.
Jag tycker det är riktigt, riktigt trist!
PS.. någonstans på vägen har jag fått med mig att Venstre varit nära att bli nedladdningskramare. Inte riktigt som Piratpartiet men ändå. Det har uppenbart inte varit en fråga som man brytt sig så mycket om.
Rödgröna regeringen kvar vid makten (DN)
Dagens Arena \”Jens regerar\”
Aftonposten om det borgerliga grälet
Annorlundalandet, Heidi Avellan i Sydsvenskan
