Israel en desperat stat

För ca 10 år sen attackerade Israels flygvapen hyreshus i Gaza med robotar.
Från den attacken via t ex fosforvapen i Gazakriget så går det en direkt linje till attacken på konvojen i måndags. övervåld, hysteriskt mycket mer än vad som varit motiverat om syftet var det dr säger.
Men Israels budskap ät mkt våldsamt och terrormitiverat.
Terror är de fattigas vapen i regel. när stater använder terror är det istället desperat. Israel ligger oerhört risigt till
kanske är det början till slutet på den judiska staten vi just bevittnat. Det kanske tar 20 år. Men vem tror på Israel idag?

Undrar hur det går för Miljöpartiet, egentligen

Brukar sällan hamna på TV-debatter mellan ledande politiker. Jag lägger de inte på minnet så råkar jag se en debatt så är det en lycklig tillfällighet. Igår missade jag tyvärr ”Tudors” för vi råkade sätta på fel kanal.. och vips så hamnade jag i Agenda och debatten mellan Maria Wetterstrand och Jan Björklund.

En fascinerande debatt som kunde kommit mycket längre om inte Wetterstrand av alla människor så skulle hamra in bilden av en skolpolitik som regeringen inte mig veterligt är i närheten av.

Hennes enda stora poäng (och som är MP bästa sida om man frågar mig) är att tala för en skola som berikar kreativitet.  Men när det paras med att demonisera och tramsigt envisas med att pådyvla Björklund åsikten att han vill ha betyg på 6 åringar så faller det där. Per Altenberg lyckades notera att hon inte använde ordet kunskap en enda gång . Kanske inget dräparargument, men det är ändå rätt betecknande. Wetterstand gav helt enkelt inte ett riktigt vederhäftigt intryck om än indignerat.

Skolministern kunde därför lugnt bemöta, prata kunskap, prata om värdet för de som har det svårast i skolan med en viss ro osv…

Det var synd för egentligen kan man lätt kritisera regeringspolitiken för att lätt fastna i ordningen. Björklund gör tycker jag sig själv en Björntjänst som stannar kvar på den planhalvan där han sannolikt har med sig de flesta: Skolan skall ha en tydlighet, syfta till kunskap, inte lämna de svagaste i sticket, vara anpassad till arbetslivets behov och krav mm…

Men det där är basic. Varför inte leda utvecklingen mot nya pedagogiska utmaningar och visioner. Bevarande ordningen (och för den delen att informera om kunskapsöverföringen genom t ex betyg) men att bygga en visionär stark och kreativ skola? Det vill nog Miljöpartiet och sannolikt en hel hög Folkpartister med för den delen.  Jag kan tycka att Skolministern ger intryck av en viss fantasifattigdom så god debattör som han är.

Det här handlade mycket mer om Skolminstern än Miljöpartiet upptäckte jag. Det är lite kontentan. Maria Wetterstrand har alltid (men jag hör henne oftast på radio eller läser via text) varit en intressant politiker att lyssnat på. Det var hon inte igår. Kändes rätt billigt och en smula indignerat tarvlig trots att hon borde haft alla chanser .

Det har gått så himla bra för Mp den senaste åren och nu när valet närmar sig har det vänt i de senaste mätningarna. Gårdagen kan knappast ha varit ett lyft för de rödgröna.

Varför är inte ”Pappersmedier” tuffare mot Bea

Beatrice Ask har inte bara gjort bort sig med att

1. Åsidosätta föräldrars myndighet över sina barn när det gäller drogtester (usch)

2. Skampålar för misstänkta sexköpare med gredelina kuvert

Man kan skoja om eländet. Men det är en Justitieminister vi talar om. En person vars omdöme måste ställas utom allt tvivel. Som måste kunna fatta riktigt, riktigt svåra beslut och som alltid måste kunna ha en inre kompass som drar henne rätt.

Bloggosfären är med rätta upprörd. Allvarligt talat Beas attityd för tankarna till de mest totalitära härskarna under 1900-talet. Klart hon måste lämna in handduken. Fast  ledarsidor och allmänreportrar verkar tycka det är ”lite fel” men uppenbart inte diskvalificerande.

Ta t ex  Sydsvenskan där Henrik Bredberg tycker det är något befriande över henne. För det visar att det mörkblå finns kvar inom de nya moderaterna.

http://sydsvenskan.se/opinion/signerat/henrikbredberg/article640287/Tant-Morkbla.html

Var kom det ifrån?   Inte har Högerpartiet varit ett parti som velat ha medeltida häxprocesser? Inte har de velat åsidosätta föräldrarnas auktoritet? Inte heller har de velat bygga en stat på godtyckliga rättsprinciper.  Vad menas sydsvenskan egentligen? 

Stämmer mediebilden

Idag har jag läst igenom två utmärka artiklar om Greklands ekonomiska kollaps: Sydsvenskan och SVD.  http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/krisen-pressar-pa_4421261.svd

http://sydsvenskan.se/varlden/article637818/Krisen-skakar-grekerna.html

Bara två i raden av reportage som man läst de senaste veckorna. Åsikterna om skuld är såklart många. Men kan det verkligen stämma att ingen som intervjuas är självkritisk?

Alla reportage – och de är ju bra skrivna  - skildrar hur man lägger skulden på andra, fr a politikerna.  Bara där borde varje enskild lägga till ”och jag röstade på dem” alternativt ”jag röstade inte på dem”

Men hur funkar Tredje statsmakten i Grekland, hur funkar de politiska partierna. Finns det verkligen ingen i politiken som velat föra en ansvarsfylld politik?

Det tror jag inte på helt enkelt.  Tror att folk i Grekland nog är bra mycket mer självkritiska. Men av någon anledning blir detta inte historier.  Tror det är ett stort fel hos dem som valt historierna som vi får läsa i pressen.

I själva verket så är det som händer i Grekland otroligt viktigt för oss alla. Inte för den akuta krisen utan hur det som skulle kunnat vara motkrafter åsidosatts.. (vilket jag antar att det har gjort).. Hur och varför har inte motkrafterna fungerat?

Är det som en klädhandlare i Aten berättar i SvD idag at t Grekerna faktiskt ger fan i allt vad skatter och offentliga samhället kräver. Om inte annat så är Landet enligt Transperency Agency djupt korrupt. Det är något alla lider av och bidrar till… Vilka politiker har velat göra något åt det?   Ingen? Det kan jag inte tänka mig.

Det  är som om alla är helt utan skuld (förutom klädhandlaren i SVD då)..

Den här krisen borde visa att t ex oberoende och kritiska media är dödligt viktigt. Men än har jag inte sett några sådana analyser. Tipsa mig gärna.

Leif

Den armeniska tragedin ligger där och pyr i mitten.

VAHAGN AVEDIAN skriver  på Newsmill om Den Armeniska tragedin

http://www.newsmill.se/artikel/2010/03/10/sverige-f-rnedrar-oss-armenier

Det är en väldigt bra seriös artikel  som jag rekommenderar alla att läsa!!

Sen kan man kika på dessa mängder av ovidkommande kommentarer. Väldigt upplysande. Historieskrivningen är alltid viktigt och makten över den är ett sätt för förtrck att hålla verkligheten ifrån sig.

Som Henrik Berggren skriver i DN är omröstningar om vad som är sant helt meningslöst. Det är upp till vetenskap att slå fast vad som händer. Vill man ägna sig åt alternativa historieskrivningar så är det i så fall propaganda. http://www.dn.se/ledare/signerat/turkiet-historien-gar-inte-att-rosta-om-1.1059197

Vi bör i relation till Turkiet, precis som till andra länder, vara tydliga med vår ståndpunkt. Men den måste hanteras så det inte stoppar dialogen. Den svenska regeringen har  vad jag förstått med stor kraft jobbat för en relation till ett kommande demokratiskt Turkiet. Det har varit bland det bästa den här regeringen gjort, men det får inte gå så långt att vi tillåter samarbetet få oss att acceptera just propaganden. Då blir vi reducerade till nyttiga idioter.

Tror i och för sig inte det sker, men all otydlighet i den här frågan är oroande.

Det finns få saker jag tror är viktigare i dagens värld än ett Turkiet som är eknomiskt framgångsrikt OCH demokratiskt. Snacka brobyggare.

När man som amatör följer frågor i media så blir kasten rätt intensiva. För några månader sen kände jag en försoningens anda spira över att Turkiets och Armeniens relationer verkade ha harmoniserats en smula. Så nu helt plötsligt kommer debatten upp igen och rätt inflammerat.

Ett spännande perspektiv på Turkiet finns i den engelska tidskriften Monocles lilla TV-podcast från Istanbul för en tid sen:

http://itunes.apple.com/se/podcast/monocle/id266170889  eller  http://www.monocle.com/sections/affairs/Web-Articles/UrbanAge/

En fransk forskare påpekar apråpå Istanbul att den framgångsrika, snabbt växande staden kan se nog så spännande ut. Men det krävs en ”Communalité” säger hon. Det gäller ju även å ett nationellt plan. En  demokrati kräver också ett nationell samling med ordet respekt i centrum. Den armeniska tragedin ligger där och pyr i mitten.

Hur gick det till?

DN skriver idag om att läraryrket jämfört med andra länder har låg lön och ingen vidare status om man jämför med andra länder i Europa. I kommentarerna nedanför är man snabb på att ge Göran Persson och kommunaliseringen skulden.

Men – är det ingen som kommer ihåg att lönen var historiskt låg redan tidigare.  Utan att ha studerat det hela så har jag levt mitt liv med en skola där lärarlönerna alltid varit låga.

Det måste finnas något strukturellt i systemet. Min tro är tyvärr att det är det offentliga enormt dominerande ställning så har lärarlönerna halkat efter i förhandling efter förhandling.  Eftersom jag gillar själva iden med grundskolan är det här ingen vidare slutsats.

Men, när skolan kommunaliserades så borde ju ett antal kommuner få mer att säga till om. Vill man ha bra skolor så får man ju betala för det så att säga.

Men det har inte skett på lönesidan. Statusen har heller inte blivit bättre. Snarare tvärtom.  Det finns dessutom två fackförbund som rimligen borde kunna kraven effektivt.

Den uppenbara slutsatsen är att vi i befolkningen som valt våra kommunpolitiker faktiskt inte prioriterar skolan. Väljer politker med andra profiler.

FAST så enkelt är det såklart inte . Någonstans har jag läst att svenska skolor har bland de högsta lärartätheterna i världen. Varför  kan skolorna expandera i antal men inte i löner?

Men det slutar inte med att vara förbryllande. De senaste 20 åren har ju friskolorna trätt in. Där borde konkurrensen om de goda lärarna givit resultat, dvs  att man söker goda lärare.

Det verkar inte heller ha påverkat situationen alls.

Jag är förbryllad.

Lön och status hänger ofta ihop. Inte alltid, men oftast Ett samhälle där lärarnas status är låg är inget riktigt bra samhälle.  Den pedagogiska sektorn är stor, den är fylld av dedikerade människor. Det finns en insikt om lönernas betydelse.

Men jag har länge förundrats över lönebildning och lärartätheten. Men det offentliga samtalet snuddar bara vid frågorna. Hur har friskolor påverkat lönebildningen. Är de så hårt knutna till systemet att de inte blir systemreglerande? Varför sänkte kommunaliseringen status och löner när den reformen  borde haft potential till motsatsen? Hänger det ihop med lärartätheten (vilket låter självklart, men det som förefaller självklart behöver ju inte vara sant)?

Är det någon som kan tipsa  om  den tankesmedja, de politiska förslag eller de studier i lönebildning som  diskuterar de här frågorna?

RUT, ROT och ”subventioner”

Agenda i Söndags var en märklig upplevelse. På dagen hade jag på Facebook hade av en händelse talat om att Luciano Astudillo som en av de politiska hoppen i Sverige..och sen på kvällen svamlade han på om ROT avdraget. Helt säker på vad han ville är jag inte. Men han gillade tjänster, fast inte så mycket så han ville ”subventionera” dem.

FAST, en baksida på den variant på ”Plattskatt” som vi har valt i Sverige med höga sociala avgifter är att det är förhållandevis billigt att konsumera prylar och  DYRT att konsumera tjänster. Detta för att det blir så att säga SoC och skatt på Soc och skatt.  Jämför det med Mervärdesskatten som är det enda som bekostar det maskintillverkade. För mig är det bakvänt

Får vi verkligen ett mera hållbart samhälle den här vägen? Det finns fördelar med höga skatter. Men en stor nackdel är att prylkonsumism subventioneras i jämförelse med tjänstekonsumism.

Men sannolikt så är det tvärtom så att vi behöver arbeta mer med att med tjänster utveckla vårt samhälle.

Då är RUT en variant av framtiden. Jag skulle vilja se politiker som kunde se en vision där tjänster t ex i Sjukvård faktiskt betalade mindre skatt… Tänk om man skulle ha olika soc.nivåer på jobb istället för olika Momssatser?

Jag tror jag skulle gilla det samhället bättre.

Skanska återigen ett obehagligt företag

Skanska har alltid varit ett skumt bolag. Har ett starkt minne av att de metodiskt vägrade betala fakturor förrän en tid efter att tiden gått ut.  Så otroligt vidrigt mot alla som man arbetade och samarbetade med. Ända sen dess har jag betraktat Skanska med viss vämjelse även om de nog inte varit oetiska på länge.

Men nu är de på gång igen. Ränderna går aldrig ur.

Läser att Skanska varken vill gå ur Amerikanska Handelskammaren eller markera mot dem. Det låter för den oinvigda relativt harmlöst. Men saken är att Amerikanska Handelskammaren investerar enorma summor på Lobbying för att stoppa alla former av avtal där man begränsar utsläpp. Om inte USA kan acceptera någon form av begränsning och strategi mot utsläpp av Koldioxid så är loppet kört för de ambitioner som finns bakom t ex Köpenhamnsmötet.

Detta möte är f.ö. ett möte som Sverige som nation har lagt stor möda på att få till på bästa sätt. EU likaså.
De motarbetas på ett märkligt starkt sätt av Amerikanska Handelskammaren och Skanska vill fortsätta vara medlemmar där.

Själv förutsätter jag att den svenska staten och svenska kommuner verkligen inte dröjer en sekund för att stoppa samarbetet med den typen av organisationer. De motarbetar ju allt vad vi arbetar för.

Artikeln skriven av Johan Anderberg och läst på Sydsvenskan. Men den finns ej på webben ännu.

 

 

Vem och vad betalar kommersiell TV

TV 4 har utvecklat ett ”smart” system att få betalt för sina program genom att sponsorer tillåts komma in i programmet Förkväll.  Programledningen på kanalen hävdar inte helt oväntat att detta varken är nytt eller uppseendeväckande. Nej, desto värre.

Det finns hårda regler för hur man får göra reklam på TV. T ex är det inte tillåtet att otillbörligt gynna ett varumärke – oavsett om man får betalt för det eller ej. Det här gäller både kommersiell TV och Public Service.  Det är så klart inte alltid så himla enkelt att se var gränsen går. Men syftet är solklart. Vi skall som tittare kunna skilja på budskapet finns där för att berätta historien på bästa sätt eller om det är där för att någon betalat pengar för det. Dvs en sorts annons.

Men det här? Om sponsorn för slänga in en expert som får uttala sig om produkter han/hon säljer på ett eller annat sätt. Hur kan det  vara lagligt?

Om det är OK så kommer väl rimligen programbolagen inte vilja betala alls för programen. Utifrån en annonsörs perspektiv måste det ju vara mycket bättre om hjälten i ett program använder just deras bil än att betala annonser. Då hamnar vi i en situation där allt material på TV är som en förtäckt TV-shop. Då måste produktionsbolaget skaffa sponsorer som inte bara är glada för att deras produkter används i redaktionellt material utan även är beredda att betala stort för det.

Går det till så? Som tittare så känns det inte som osannolikt. Det är ju rimligen olagligt och mig veterligt har ingen blivit dömd för det här så därför har det väl aldrig hänt officiellt.

Jag tycker det är suveränt att TV 4.s egna toppjournalister protesterar och visar på riskerna med en total urholkning av trovärdigheten.    Men hur går man vidare? Jag tror att man måste kräva att man som tittare skall uppleva en tydlig avsändare för budskapen?

Lennart Ekdahls lite uppgivna konstaterande av villkoren för journalistik på TV 4 är ju ingen naturlag.

Tidningarna har ju klarat det här genom åren, varför skulle inte den kommersiella TVn det? Men jag undrar om det här inte kräver både lagändringar och en stor offentlig diskussion.

En sak är säker, det är ett enormt starkt argument för Public Service!veline_satta_mallman

Experter betalar för att vara med (DN 21 sept)

PS.. Italien känns helt plötsligt inte så långt borta

Rödgrön majoritet i Norge – snarare Venstre ledarens kamikaze

Dagens Arena har redan varit snabba med att uttrycka förhoppningar att denna tydliga seger för den rödgröna alliansen i Norge skulle kunna vara ett uttryck för en våg av förändring.  Det kanske det är – och jag tror verkligen att många i Norge OCKSÅ röstat på Jens Stoltenbergs parti för att de i sammanhanget framstår som tydligt regeringsdugliga.   Skickliga på jobbet helt enkelt.

VG.s valanalys

Men hittills har jag inte sett någon som noterat att för andra gången i rad så var det borgerliga rösterna större än de Rödgröna.  Venstre kom under spärrgränsen och sitter med två lokala mandat.. De har sådär 50 000 på stortingsplats och det är skyhögt mer än de andra partierna. Resten fixades av ett valsystem som straffar storstäder.

Nå, valsystem är ofta orättvisa och det är inte min poäng här. Utan att man skall vara försiktig med att dra för långa växlar på denna seger.  Den långsiktiga trenden är snarare att Norge blir allt konservativare och mer populist-intresserat. Høyre och Frp tillsammans kom över 40 procent.

Det tragikomiska är väl att hade inte Lars Sponheim som Venstres ledare varit så tydlig med att inte kunna tänka sig regera med Frp så hade han nog inte straffats så hårt av frustrerade Borgerliga väljare. Då hade de fått de där 3 – 4 000 väljarna till och då hade en möjlig Borgerlig regering suttit i Norge om ett slag, och den hade rimligen  varit en regering med Frp.

Så Lars Sponheim lyckades hindra Frps deltagande i regeringen. Men det var ett högt pris han fick betala och idag så är han inte längre Venstre ledare.

Igår skrev tidningarna om honom som potentiell Finansminister och idag har han lämnat politiken.

Min egen slutsats? Ja, kompetens och professionalism betalar sig. Arbeiderpartiets med Stoltenberg har tydligt hållit ihop regeringen, de har uppträtt någorlunda kompetent såvitt jag kan se. Allians syskonen SV och Sp tror jag inte givet samma intryck helt och hållet utan de har tappat respektive legat kvar.

Det påminner inte så lite om det svenska läget, förutom att här är det en borgerlig allians med ett gäng så åtminstone ger intryck av att kunna jobbet i centrum och en opposition som är rätt suddig.

Den stora skillnaden är denna hydra som heter Framstegspartiet med sin obehagliga agenda av ekonomiskt lättsinne parat med den där obehagliga rasismen som  kläs i någon form av osund nationalism. Nästan var fjärde norrman röstar på dem. Många kristna.  Kr Folkparti var uppe på 15 procent för ett drygt decennium sen. Kanske beror det på ledarskap? Men det kan också vara ett uttryck för en starkare polarisering i Norge.  Man kan tycka vad man vill om Kr Fp – inte är det min tekopp direkt. Men att det finns starka humanistiska värderingar är det ingen tvekan om.

Frp är inte ett parti som man förknippar med humanism direkt. Huuuh. Så min konklusion av det här Norska valet är att det visserligen är uppiggande med att det betalar sig att vara generös och professionell i politiken (åtminstone proffsig, det generösa är mera något som jag anar i deras förmåga att hålla ihop en koalition) men att rösterna inom det borgerliga som talar för viktiga framtidsfrågor och det humanistiska har förlorat  enormt till egennyttan.

Jag tycker det är riktigt, riktigt trist!

PS.. någonstans på vägen har jag fått med mig att Venstre varit nära att bli nedladdningskramare. Inte riktigt som Piratpartiet men ändå. Det har uppenbart inte varit en fråga som man brytt sig så mycket om.

Rödgröna regeringen kvar vid makten (DN)

Dagens Arena \”Jens regerar\”

Aftonposten om det borgerliga grälet

Annorlundalandet, Heidi Avellan i Sydsvenskan