Per T Ohlson i Sydsvenskan var den senaste i raden av svenskar som reflekterat över hotet från Ryssland. Och visst, det låter oroväckande med upprustningar och jag är definitivt med på Per T.s slutsats att Rysslands väg går bakåt mot auktoritär styrning och mindre demokrati.
Men hotet? Upprustningen sker från oändligt låg nivå. Aggressionen mot Georgien är oacceptabel i sig. Men det var ett fullkomligt absurt framprovocerat krig från en stat vars ledare och system är ungefär lika uselt demokratiskt sett. Ryssland var liksom tvunget (och de gjorde det ”gärna”) att agera.
Uppfattar inte alls att Sarkozy blev grundlurad t ex. Carl Bildts starka ord var i mina ögon präglad av en ryggmärgsreaktion som påminner om Per T.s, det handlar om hur otroligt svårt det är från Svensk sida att bli med vår ryss-skräck.
Jag måste erkänna att jag inte alls kan se Putins Ryssland som ett land som kan bli ett militärt hot mot Sverige. Det är otroligt trist att utvecklingen delvis tycks gå mot en Putinokrati som saknar den dynamik som ett liberalt samhälle har. Men Putinokratin göds av isolationism och avståndstagande.
Det enda exemplet jag kan se där man i Sverige diskuterade ett alternativt synsätt på Ryssland (ja inte mer alternativt än den syn som t ex Sarkozy verkar företräda) var i ett radioprogram av Vladimir Savic nu i somras : http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2946&artikel=2930462
Spännande att höra på och just befriat från de här skygglapparna som vi har med oss från barnsben.
När detta är sagt. Ja, leve oppositionen i Ryssland. De har det fruktansvärt tufft i ordet bokstavliga bemärkelse. De är dock inte betjänta av Ryssskräck i Sverige. Tvärtom
Morgon 