Category Archives: Kommentarer

Kommentarer till ledare, opinionsartiklar och bloggar

Varför är inte ”Pappersmedier” tuffare mot Bea

Beatrice Ask har inte bara gjort bort sig med att

1. Åsidosätta föräldrars myndighet över sina barn när det gäller drogtester (usch)

2. Skampålar för misstänkta sexköpare med gredelina kuvert

Man kan skoja om eländet. Men det är en Justitieminister vi talar om. En person vars omdöme måste ställas utom allt tvivel. Som måste kunna fatta riktigt, riktigt svåra beslut och som alltid måste kunna ha en inre kompass som drar henne rätt.

Bloggosfären är med rätta upprörd. Allvarligt talat Beas attityd för tankarna till de mest totalitära härskarna under 1900-talet. Klart hon måste lämna in handduken. Fast  ledarsidor och allmänreportrar verkar tycka det är ”lite fel” men uppenbart inte diskvalificerande.

Ta t ex  Sydsvenskan där Henrik Bredberg tycker det är något befriande över henne. För det visar att det mörkblå finns kvar inom de nya moderaterna.

http://sydsvenskan.se/opinion/signerat/henrikbredberg/article640287/Tant-Morkbla.html

Var kom det ifrån?   Inte har Högerpartiet varit ett parti som velat ha medeltida häxprocesser? Inte har de velat åsidosätta föräldrarnas auktoritet? Inte heller har de velat bygga en stat på godtyckliga rättsprinciper.  Vad menas sydsvenskan egentligen? 

Annonser

Stämmer mediebilden

Idag har jag läst igenom två utmärka artiklar om Greklands ekonomiska kollaps: Sydsvenskan och SVD.  http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/krisen-pressar-pa_4421261.svd

http://sydsvenskan.se/varlden/article637818/Krisen-skakar-grekerna.html

Bara två i raden av reportage som man läst de senaste veckorna. Åsikterna om skuld är såklart många. Men kan det verkligen stämma att ingen som intervjuas är självkritisk?

Alla reportage – och de är ju bra skrivna  – skildrar hur man lägger skulden på andra, fr a politikerna.  Bara där borde varje enskild lägga till ”och jag röstade på dem” alternativt ”jag röstade inte på dem”

Men hur funkar Tredje statsmakten i Grekland, hur funkar de politiska partierna. Finns det verkligen ingen i politiken som velat föra en ansvarsfylld politik?

Det tror jag inte på helt enkelt.  Tror att folk i Grekland nog är bra mycket mer självkritiska. Men av någon anledning blir detta inte historier.  Tror det är ett stort fel hos dem som valt historierna som vi får läsa i pressen.

I själva verket så är det som händer i Grekland otroligt viktigt för oss alla. Inte för den akuta krisen utan hur det som skulle kunnat vara motkrafter åsidosatts.. (vilket jag antar att det har gjort).. Hur och varför har inte motkrafterna fungerat?

Är det som en klädhandlare i Aten berättar i SvD idag at t Grekerna faktiskt ger fan i allt vad skatter och offentliga samhället kräver. Om inte annat så är Landet enligt Transperency Agency djupt korrupt. Det är något alla lider av och bidrar till… Vilka politiker har velat göra något åt det?   Ingen? Det kan jag inte tänka mig.

Det  är som om alla är helt utan skuld (förutom klädhandlaren i SVD då)..

Den här krisen borde visa att t ex oberoende och kritiska media är dödligt viktigt. Men än har jag inte sett några sådana analyser. Tipsa mig gärna.

Leif

Hur gick det till?

DN skriver idag om att läraryrket jämfört med andra länder har låg lön och ingen vidare status om man jämför med andra länder i Europa. I kommentarerna nedanför är man snabb på att ge Göran Persson och kommunaliseringen skulden.

Men – är det ingen som kommer ihåg att lönen var historiskt låg redan tidigare.  Utan att ha studerat det hela så har jag levt mitt liv med en skola där lärarlönerna alltid varit låga.

Det måste finnas något strukturellt i systemet. Min tro är tyvärr att det är det offentliga enormt dominerande ställning så har lärarlönerna halkat efter i förhandling efter förhandling.  Eftersom jag gillar själva iden med grundskolan är det här ingen vidare slutsats.

Men, när skolan kommunaliserades så borde ju ett antal kommuner få mer att säga till om. Vill man ha bra skolor så får man ju betala för det så att säga.

Men det har inte skett på lönesidan. Statusen har heller inte blivit bättre. Snarare tvärtom.  Det finns dessutom två fackförbund som rimligen borde kunna kraven effektivt.

Den uppenbara slutsatsen är att vi i befolkningen som valt våra kommunpolitiker faktiskt inte prioriterar skolan. Väljer politker med andra profiler.

FAST så enkelt är det såklart inte . Någonstans har jag läst att svenska skolor har bland de högsta lärartätheterna i världen. Varför  kan skolorna expandera i antal men inte i löner?

Men det slutar inte med att vara förbryllande. De senaste 20 åren har ju friskolorna trätt in. Där borde konkurrensen om de goda lärarna givit resultat, dvs  att man söker goda lärare.

Det verkar inte heller ha påverkat situationen alls.

Jag är förbryllad.

Lön och status hänger ofta ihop. Inte alltid, men oftast Ett samhälle där lärarnas status är låg är inget riktigt bra samhälle.  Den pedagogiska sektorn är stor, den är fylld av dedikerade människor. Det finns en insikt om lönernas betydelse.

Men jag har länge förundrats över lönebildning och lärartätheten. Men det offentliga samtalet snuddar bara vid frågorna. Hur har friskolor påverkat lönebildningen. Är de så hårt knutna till systemet att de inte blir systemreglerande? Varför sänkte kommunaliseringen status och löner när den reformen  borde haft potential till motsatsen? Hänger det ihop med lärartätheten (vilket låter självklart, men det som förefaller självklart behöver ju inte vara sant)?

Är det någon som kan tipsa  om  den tankesmedja, de politiska förslag eller de studier i lönebildning som  diskuterar de här frågorna?

Vem och vad betalar kommersiell TV

TV 4 har utvecklat ett ”smart” system att få betalt för sina program genom att sponsorer tillåts komma in i programmet Förkväll.  Programledningen på kanalen hävdar inte helt oväntat att detta varken är nytt eller uppseendeväckande. Nej, desto värre.

Det finns hårda regler för hur man får göra reklam på TV. T ex är det inte tillåtet att otillbörligt gynna ett varumärke – oavsett om man får betalt för det eller ej. Det här gäller både kommersiell TV och Public Service.  Det är så klart inte alltid så himla enkelt att se var gränsen går. Men syftet är solklart. Vi skall som tittare kunna skilja på budskapet finns där för att berätta historien på bästa sätt eller om det är där för att någon betalat pengar för det. Dvs en sorts annons.

Men det här? Om sponsorn för slänga in en expert som får uttala sig om produkter han/hon säljer på ett eller annat sätt. Hur kan det  vara lagligt?

Om det är OK så kommer väl rimligen programbolagen inte vilja betala alls för programen. Utifrån en annonsörs perspektiv måste det ju vara mycket bättre om hjälten i ett program använder just deras bil än att betala annonser. Då hamnar vi i en situation där allt material på TV är som en förtäckt TV-shop. Då måste produktionsbolaget skaffa sponsorer som inte bara är glada för att deras produkter används i redaktionellt material utan även är beredda att betala stort för det.

Går det till så? Som tittare så känns det inte som osannolikt. Det är ju rimligen olagligt och mig veterligt har ingen blivit dömd för det här så därför har det väl aldrig hänt officiellt.

Jag tycker det är suveränt att TV 4.s egna toppjournalister protesterar och visar på riskerna med en total urholkning av trovärdigheten.    Men hur går man vidare? Jag tror att man måste kräva att man som tittare skall uppleva en tydlig avsändare för budskapen?

Lennart Ekdahls lite uppgivna konstaterande av villkoren för journalistik på TV 4 är ju ingen naturlag.

Tidningarna har ju klarat det här genom åren, varför skulle inte den kommersiella TVn det? Men jag undrar om det här inte kräver både lagändringar och en stor offentlig diskussion.

En sak är säker, det är ett enormt starkt argument för Public Service!veline_satta_mallman

Experter betalar för att vara med (DN 21 sept)

PS.. Italien känns helt plötsligt inte så långt borta

Skype…och kanske inte iChat

Har uppskattat Apples IMS-program iChat från starten. Lite bätttre än Skype när det kommer till videosamtal har. Men det finns nog anledning att uppvärdera Skype.

De följer nämligen rätt tydliga regler och agerar från Estland och är därför skyddat mot t ex avlyssning i allmänhet i vart fall.

USAs märkliga NSA, övervakningarnas våta dröm, har utfäst ett stort pris på den som lyckas finna på ett sätt att avlyssna Skype – illegalt alltså. Jag håller med Mark Klamberg som undrar varför de inte kan gå till en domstol och få dem att godkänna en eventuell avlyssning. Nej, det skall ske utan lagens medverkan. DET tycker jag är skamligt.

Men jag hittar ingen belöning från min favoritleverantör. Det beror nog inte på att den är så bra så det är omöjligt att knäcka avlyssning på iChat tyvärr.

Miljardbelöning utsatt på Skype

Vilka principer ?

I Skåne finns ett sprutbytesprogram och i resten av Sverige är man starkt emot att man som narkoman skall kunna byta sprutor. Det finns något märkligt över det här. För mig som lever på ett visst avstånd verkar det en smula märkligt. Att man inte efter så många års utvärdering har kommit fram till vad som egentligen är bäst? Tyst och stilla så borde programmet avslutats alternativt så hade andra regioner tagit över det. Men nej. Vallgravarna är djupt nedgrävda Det innebär att det måste vara ideologi istället för praxis som styr. Tro i stället för vetande.

I dagens DN kan man se hur otroligt fast tro som styr. Här är det ett antal prominenta Fp-politiker.  Deras argumentation bygger på att det inte finns ett bevis för att sprutbyte verkligen hjälper. Slutsatsen blir då att man inte skall lätta på den restriktiva drogpolitiken som vi för i Sverige.    Dessutom åberopar de fakta som visar att HIV-smittan är hög även vid Sprutbytesprogram.

Men, såvitt jag kan se i deras argumentation så är det inte heller möjligt att fastslå att Sprutbytesprogrammet är direkt skadligt.  Dvs deras starka motstånd baseras på en övertygelse som inte helt verkar grundad i sak.

För min egen del vill jag helst leva i samhällen där t ex sprutbytesprogram kan existera.

HIV och gulsot är gräsliga sjukdomar och att försöka hindra spridning är ju en självklarhet.

Så därmed finns en rationell anledning att driva ett sådant här program. Men sen finns nästa dimension. Det är något mer här. Det är en liten kontaktyta till mot det vanliga samhället. Även om det inte ”hjälper” så man ser det i en statistik över hur många som slutar – så är det ändå en sorts närvaro in i den tunnelvärld som är missbrukarnas.

På goda grunder och med brett stöd i samhället så för Sverige en väldigt restriktiv politik mot narkotika. Det är på alla sätt kanon.

Men den trosvisshet som dessa Folkpartister visar är ju närmast på en fundamental nivå. Först tänkte jag att de bara är cyniska och ute efter att visa inför väljarna att de minsann vågar visa varaktig hållning i politiken. Men den är långt bortom det här. Dessa människor är bergfast övertygade om att de har rätt och den andra sidan har fel.

Vilka principer är det då som de åberopar. Antar att det handlar om att de menar att droger tar över den fria viljan och därför kan man inte gå för tydligt fram.

Men det resulterar i en sorts betongpolitik, där finns inga kontaktytor och allt blir skrämmande enkelt. Vilka frihetliga principer kan man åberopa då?

Själv vill jag så mycket hellre leva i samhällen som visst kan vara tydliga, men som också vågar bygga upp kontaktytor. . Sprutbytarprogrammet bygger delvis på att det finns en respekt för den här individen bortom drogerna.

Ja men då har vi rådgivningen. Nej, det är inte samma sak. Det är såklart ett viktigt arbete, men det är påverkan. Vad jag gillar med Sprutbytarprogrammet är att det INTE primärt syftar till att man skall sluta. Det handlar om en viss kontakt och en ambition att hindra smittspridning. En sorts neutral frizon.

Det är inte beromvärt  för att det är den stora lösningen för att det är en en sunda förnufts hantering av smittskydd och en liten gest, en liten kontakt med den vanliga världen som inte är krav och aggression.  Jag håller mig för liberal för att jag inte vill leva i ett samhälle som låst, resolut och oöverstigligt. Det måste finnas chanser, utvecklingsmöjligheter och plattformar för de första viktiga stegen. Tydlig kan man vara i alla fall

Rådgivning bättre än sprutbyte Fp-politiker i DN.

Knarkdebatt inget för knarkare Norrköpings tidningars ngt märkliga ledare häromdagen

Svanesång

I en stor del av mitt liv så har SAS haft en speciell position. En sorts ambassad för Skandinavien och Sverige.  Den skandinaviska mixen ombord och i företaget.  Jag kom in i det hela som att det här var en framgångsmodell och jag var nästan undrande över att inga andra företag blev tydligt interskandinaviska….

Så kommer avreglering och konkurrens.  Efter att i många år nu hävdat att Norwegian är  en av Norges gåva till mänskligheten så är det fortfarande helt fascinerande att SAS fortfarande finns kvar.

Kommentarerna till SAS-ledningens senaste (sista?) försök att initiera krisen och finna en väg ur var tydlig om de fackliga företrädarna menade vad de sade. Well, vad skall de annars säga offentligt. Bakom skål och vägg vet ju dem också att SAS-modellen är helt otidsenlig.

Vad göra? Stycka och dela upp? Sannolikt.  När staten är borta ur ägandet så borde en lösning lättare komma på plats. Men, det är stora värden som är investerade. Senast nu med aktieägartillskott i februari.

Men kriser är fantastiska möjligheter. Kanske  lyckas för SAS-ledningen nya strategi  Då kan bolaget både utvecklas och en modernare organisation införas. Då kan värdena som vi äger tillsammans i Norge, Danmark och Sverige faktiskt förvaltas, förädlas och säljas när det är rätt tid. Jag tror och hoppas att detta var anledningen till att ägarna sköt till miljarder tidigare i år. Dvs sälj inte än!

Norwegian kommer behöva konkurrens

Sälj sorgebarnet