Tag Archives: säkerhetspolitik

Varför är inte ”Pappersmedier” tuffare mot Bea

Beatrice Ask har inte bara gjort bort sig med att

1. Åsidosätta föräldrars myndighet över sina barn när det gäller drogtester (usch)

2. Skampålar för misstänkta sexköpare med gredelina kuvert

Man kan skoja om eländet. Men det är en Justitieminister vi talar om. En person vars omdöme måste ställas utom allt tvivel. Som måste kunna fatta riktigt, riktigt svåra beslut och som alltid måste kunna ha en inre kompass som drar henne rätt.

Bloggosfären är med rätta upprörd. Allvarligt talat Beas attityd för tankarna till de mest totalitära härskarna under 1900-talet. Klart hon måste lämna in handduken. Fast  ledarsidor och allmänreportrar verkar tycka det är ”lite fel” men uppenbart inte diskvalificerande.

Ta t ex  Sydsvenskan där Henrik Bredberg tycker det är något befriande över henne. För det visar att det mörkblå finns kvar inom de nya moderaterna.

http://sydsvenskan.se/opinion/signerat/henrikbredberg/article640287/Tant-Morkbla.html

Var kom det ifrån?   Inte har Högerpartiet varit ett parti som velat ha medeltida häxprocesser? Inte har de velat åsidosätta föräldrarnas auktoritet? Inte heller har de velat bygga en stat på godtyckliga rättsprinciper.  Vad menas sydsvenskan egentligen? 

Ryssland och skräcken

Per T Ohlson i Sydsvenskan var den senaste i raden av svenskar som reflekterat över hotet från Ryssland. Och visst, det låter oroväckande med upprustningar och jag är definitivt med på Per T.s slutsats att Rysslands väg går bakåt mot auktoritär styrning och mindre demokrati.

Men hotet? Upprustningen sker från oändligt låg nivå. Aggressionen mot Georgien är oacceptabel i sig. Men det var ett fullkomligt absurt framprovocerat krig från en stat vars ledare och system är ungefär lika uselt demokratiskt sett.  Ryssland var liksom tvunget (och de gjorde det ”gärna”) att agera.

Uppfattar inte alls att Sarkozy blev grundlurad t ex. Carl Bildts starka ord var i mina ögon präglad av en ryggmärgsreaktion som påminner om Per T.s, det handlar om hur otroligt svårt det är från Svensk sida att bli med vår ryss-skräck.

Jag måste erkänna att jag inte alls kan se Putins Ryssland som ett land som kan bli ett militärt hot mot Sverige. Det är otroligt trist att utvecklingen delvis tycks gå mot en Putinokrati som saknar den dynamik som ett liberalt samhälle har. Men Putinokratin göds av isolationism och avståndstagande.

Det enda exemplet jag kan se där man i Sverige diskuterade ett alternativt synsätt på Ryssland (ja inte mer alternativt än den syn som t ex Sarkozy verkar företräda) var i ett radioprogram av Vladimir Savic nu i somras : http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2946&artikel=2930462

Spännande att höra på och just befriat från de här skygglapparna som vi har med oss från barnsben.

När detta är sagt. Ja, leve oppositionen i Ryssland. De har det fruktansvärt tufft i ordet bokstavliga bemärkelse. De är dock inte betjänta av Ryssskräck i Sverige. Tvärtom

Per T Ohlsson \”Putin på export\

Vladimir Savic \”Putin och Ryssskräcken\”